BLOGG / konstpedagogik.se

Hittade en bild av mig "in action" från i vintras. Det är svårt att tro det, men ovan porträtterade visning besöktes av 15-20 personer. Utställningen var Under de röda fanorna på Malmö Konstmuseum - en jättekul utställning att visa!

I maj är det dags för uppföljarseminariet till "Vår Konst Publik" som gick av stapeln i maj 2008. Seminariet arrangeras av KOP - Nätverket för konst- och publikfrågor, och denna gång kommer seminariet gå av stapeln i min hemstad Malmö. Datumen är 19-20 maj men en inbjudan har ännu inte kommit - jag har blivit utlovad en inom kort och kommer lägga ut den här på bloggen så fort den nått mig.

Tills dess har jag roat mig med att läsa igenom rapporten från förra årets seminarium (jag hade tyvärr inte möjlighet att närvara). Och jag har några reflektioner på det jag läst.

Kristian Berg, kulturchef i Västra Götaland, inleder med att beskriva framtidens konstinstution som en plats för ett utökat utbyte och dialog med publiken, en tvåvägskommunikation. Han fortsätter med att påpeka att konstpedagogen här får en central roll.

"Ni är ... en oerhört viktig del i att visa på samtalet och konsten och kulturens betydelse för en god samhällsutveckling och ett gott liv. Därför är det viktigt att ni kan visa er betydelse, politiskt och institutionellt. Kan ni göra det, dessutom med en bra förankrad kunskapsgrund, då har ni en fantastiskt stor kraft."

(Publikationen Vår Konst Publik, s. 9)

Det här är så klart inget att argumentera emot, men jag noterar ändå att det alltså verkar vara de enskilda konstpedagogernas ansvar att själva föra fram konstpedagogikens betydelse för den goda samhällsutvecklingen som Kristian Berg här talar om. Jag vill mena att det även bör finnas ett ansvar från "högre ort" att inse konstpedagogikens betydelse.

Att den har betydelse är man på seminariet rörande överrens om, och jag också. Men - som det står i rapporten - seminariet har lockat "till övervägande delen konst- och museipedagoger" (s. 9) och de som hade behövt det bäst kanske inte egentligen var där. Museicheferna. Kulturpolitikerna. De som i slutändan faktiskt har makten och medlen att anställa konstpedagoger, ge konstpedagogerna ansvar och tillit att försöka genomföra denna förändring mot att bli den där kulturinstitutionen som kan föra ett samtal med sin publik. Och, i den bästa av världar, skapa en kulturinstitution där pedagogiken inte blir något man "applicerar" i slutändan av arbetet med en utställning, utan något som finns med som en naturlig del av processen redan från början.

Det är en oerhört viktig del av frågan, som man inte får glömma bort. Det ska bli spännande att se hur seminariet i maj utvecklar sig.

Jag vill tipsa om en intressant intervju med Maria Lind, curator och f.d. intendent på Moderna museet. I artikeln diskuteras bl a skillnaden mellan utländska och svenska konstintitutioner och deras förutsättningar. De svenska konstmuseernas roll kommenteras så här:

"I dag handlar det mycket om att skapa en kanon. Det är det klassiska, lite mer gammaldags sättet att skriva konsthistoria. Personligen är jag mer intresserad av att skapa ett samtal, en debatt där man kan ha radikalt olika åsikter. Där syftet inte alltid är att komma överens. Så skulle museet kunna fungera, att se hur en offentlig institution blir mer aktiv i samhällsdebatten. Jag är övertygad om att det är fullt möjligt utan att tulla på konstens integritet."

Läs hela artikeln på Riksutställningars hemsida här.

Helén Vigil, lektor i konst på Konstfack, håller i sommar i följande kurs:

Samtidskonst för lärare

22-28 juni 2009

För tredje året i rad erbjuder vi nu Samtidskonst I, på laCultura. Kursen vänder sig främst till dig som är bildlärare på högstadiet eller gymnasiet, men även konstpedagoger och andra med iknande erfarenheter är välkomna. Eget arbete ingår, liksom föreläsningar, studiebesök och diskussioner.

Plats: LaCultura, ett litet och personligt kurscentrum i byn Cútar, idylliskt belägen i kustbergen ca 3,5 mil öster om Malaga i Spanien.

Mer information ges här.